Precis som jag skrev innan har det vart så intressant att förstå att så många saker som vi idag anser vara "normalt" verkligen kan va inflytande o påverkan från djävulen o att så många saker som "alla gör" inte anses som synd längre. Men om vi inte inser att tex stolthet av olika slag eller att gå runt o bära på oförlåtenhet verkligen är synd så blir vi aldrig riktigt fria. Det som verkligen har gått upp för mig under denna veckan är att om jag inte erkänner detta som synd framför Gud, inte bara i mitt sinne utan jag måste SÄGA det, så kan Han inte tvätta bort min synd. Om jag inte låter Honom tvätta bort min synd så har djävulen laglig rätt, genom synden, att komma med sitt inflytande o attacker över mig. Så nu förstår jag verkligen det här med daglig erkännande av synd o varför det är så viktigt!
Men tillbaka till torsdagen... det var ett sånt krig i anden som jag aldrig vart med om innan o det kändes som att så fort jag slutade be i tungor så kom något över mig som bara försökte dra mig neråt. Jag har aldrig sett en demon manifestera sig förut men precis när Åke hade börjat be för mig så började en demon manifestera sig genom en av tjejerna i klassen. Hon är en jätteliten smal tjej men hon bara knuffade undan en av lärarna o skrev o genom henne sa demonen att läraren inte hade någon rätt att befria henne för hon tillhörde honom. Men både Ingrid o Åke vet exakt hur man måste ta auktoritet över demonen o befalla den att gå. Detta var verkligen en helt ny upplevelse för mig o det kändes så tungt i anden ända tills det var över. Då kom en sån frid som jag aldrig upplevt i hela mitt liv förut - helt obeskrivligt!
När den här demonen manifestera sig fick det också upp ögonen på mig för att jag måste veta hur jag ska reagera i en sån här situation. Det står i bibeln att om man är kristen så ska man kasta ut demoner o hela sjuka osv men då måste jag ju veta vilken kraft jag har fått i Jesus o hur jag ska använda den. Tyvärr vet de flesta kristna idag inte de här sakerna o helande o befrielse har blivit en ovanlighet istället för hur det var i den första kyrkan, om man läser i Apostlagärningarna.
Idag så tonar man antingen ner den andliga världen o låtsas som att den inte riktigt finns eller så överdriver man det o söker i en massa konstiga andliga ritkningar som inte har något med Bibeln att göra. Jag ber att jag ska förstå mer den kraft som jag har fått i Jesu namn o att jag ska använda det för att hjälpa andra! För det är ju därför vi har fått den här auktoriteten, för att sätta andra människor fria!
När Jesus gick på jorden gav Han oss exemplet som vi ska sträva efter o Han sa att samma gärningar som Han gjort ska också vi göra. Alltså så som Jesus var o vad Han sa är npgot vi ska jobba efter. Ett bibelord som vi har talat om en del i skolan på sistonde är i Johannes 10:37, där det står:
" Om jag inte gör min Faders gärningar
så tro mig inte "
Detta gäller oss också! Om vi inte gör vår Faders gärningar så ska folk inte tro på oss - detta har verkligen utmanat mig på sistonde! Dels till att jobba på min tro men också till att förstå de vapen som Gud har gett mig för att använda!
Hoppas det utmanar Dig också! :)
Be Blessed!
Bettan
